NATURSTYCKEN
Katarina Sundkvist och Helena Laukkanen

KONSTHALLEN
VERNISSAGE 26 OKTOBER 2019
KL: 12:00-15:00

Naturstycken började med samtal om artificiell intelligens och humanism.
Humanismens synsätt har satt det mänskliga jaget i första hand tankar som väljaren vet bäst, kunden har alltid rätt, skönheten ligger i betraktarens öga och att tänka själv ser de flesta som självklara idag. Historiskt sett har det inte alltid varit så. Människan har styrt världen som om allt i den har varit till oss att bruka och behandla utifrån våra egna syften. Idag ser vi att denna ideologi inte är ekologiskt hållbar. Artificiell intelligens och bioteknik kommer med stor sannolikhet att omforma vår värld till något nytt. Hur står sig humanismens ideologi i en föränderlig värld?

Katarina: ”Det är spännande och skrämmande att tänka på att vi är i en sorts brytningspunkt i både tankesätt och hur vi måste agera för att få ihop människan med resten av ekologin.”

Helena: ”Det är fascinerande att se stadens utveckling styras av naturen, hur stadsplanerare pekar på värdet att spara individuella träd. Eller som när de flyttade en hel grusplan med specifika insekter till en ny plats. Det händer bra saker, sånt som känns viktigt för vår framtid. ”

Katarina och Helena delar ateljé i det anrika Ulleråker i Uppsala. En historiskt hus som var en av landets största mentalsjukhus fram till reformen under 1998 då verksamheten succesivt avtog och upphörde på nittiotalet. Ulleråker har en fantastisk park och naturmiljö med blandad kultur och natur intill Fyrisån strax söder om centrala Uppsala. Hospitalet ligger uppe på kanten av en rullstensås och från ateljéfönstret har vi en makalös vy över Kungsängets naturreservat och kullarna vid infarten till Uppsala. Ulleråker är under omvandling, här ska det byggas tusentals nya bostäder och vi arbetat med projekt som genom konst kan ge plats för tankar och känslor för denna omvanling.

Katarina: ”Jag har försökt avbilda träd för att de för mig har varit viktiga både som symboler för tid och för att skogen har varit en stor del av min uppväxt, men det är sjukt svårt för det är så perfekta i verkligheten.”

Trädet tar plats som symbol på många plan i vår stad och kultur. Vi värdesätter och inhyser den egenskaper, karaktär och mystik. Vi står inför en av nordens största byggnadsprojekt och i utvecklingsplanen finns träden beskrivna som något vi ska bevara, skydda och inkorporera i stadens framtid. I ett moment då vattenrör skulle grävas ner valde man att riva en historisk byggnad framför att fälla en dunge med magnifika lärkar. Det kommer att finnas fler exempel framöver.

Vissa träd har börjat växa redan på 1500talet och flera kungar och drottningar har skyddat och bevakat träden. Rudbeckska tallarna är världsberömda med sina 25 meter i höjd och den största är 275 cm i omkrets. Carl von Linné har undervisat om träd för sina studenter och flera av dem finns kvar ännu idag. Om man vandrar runt i Kronparken och områdena runt i Ulleråker kan man hitta kronjägarmarkeringar på stora träd som en gång har fått domen att avverkats men de har undgått sågen, de står kvar trots allt.

Träd markerar tid. Dåtid, nutid och framtid. Vi kan se träden och dess levnadshistoria i årsringar, men vi kan inte avläsa dem innan man fäller dem eller att de rivs omkull av stormar. I folktro finns träd med som heliga träd, vårdträd, släktträd mm.

Helena ” Jag åkte till Umeå för att hälsa på ett träd, det var en finsk rödbjörk. Betula Pendula ”rubra”, den skulle finnas i Arboretum Norr men visste inte vart. Jag fick telefonnummer till chefen på området och genom sms kunde han guida mig dit. När jag klev ner för en lång trappa kunde jag se henne stå där, skir och lite höstvissen. Men vilka färger, det var magiskt!”

Katarina: ”Jag har försökt avbilda träd för att de för mig har varit viktiga både som symboler för tid och för att skogen har varit en stor del av min uppväxt, men det är sjukt svårt för det är så perfekta i verkligheten”.

Helena ”Det slog mig. Jag har åkt runt om i Sverige för att besöka individuella träd och skogsområden i flera år nu. Men jag har aldrig avbildat träd i min konst. Är jag rädd att göra det?”

I utställningen Naturstycken på Konsthallen i Enköping visar vi skulptur, måleri, video och teckningar.

Helena Laukkanen: ”Pleinair” är en serie skulpturala målningar med färger målade i det fria. Genom att ta med mig färgerna och underlaget har jag mött växterna på deras täppa, sett och målat av deras färger i skogen och på ängarna. Naturen är vidunderlig och samtidigt fragil. En sippa vissnar fort i en vas och skogens tak skapar egna platsspecifika färger som ateljéns ljus inte kan återskapa. Pleinairism, friluftsmåleri skapades under mitten av 1800 talet och några av föregångarna som använde tekniken var Claude Monet, Auguste Renoir, Fanny Churberg, Carl Fredrik Hill m.fl.
“Sinne” är en serie videoverk som handlar om mitt möte med naturen och framför allt träden. Som hundägare spenderar jag flera timmar om dagen ute i skog och mark. Det blir stunder av sinnesintryck av olika slag som omfattas av de fem sinnen vi har. Lukt, syn, känsel, temperatur och hörsel.

Katarina Sundkvist Zohari: (text kommer inom kort)

—————————————–

Enköpings Konstförening
Tullgatan 18
745 31 Enköping

ÖPPET:
ons       17:00-19:00
lör-sön 12:00-15:00

www.enkopingskonstforening.com

Utställningen produceras med stöd från Sveriges Konstföreningar